Kalle

I helgen har det tydligaste vårtecknet av dom alla visats, Allsvenskan har haft premiär. Det är med skräckblandad förtjusning som jag som djurgårdare ser fram emot den här säsongen. Som jag ser det kan det gå hur som helst. Försäsongen var snudd på bedrövlig. Dom varken vann eller förlorade speciellt många så oförmågan att vinna matcher finns kvar sedan förra säsongen. Förhoppningsvis så börjar Oremo leverera i den blårandiga tröjan och så kanske det kan komma in något intressant nyförvärv till sommaren. Då kan en topp 5 placering inte vara omöjlig men som det ser ut nu blir det nog ett mellanår till och en placering runt 10 och det är inte bra för då kommer det bli tryck på tränarna och jag hoppas då att styrelsen kan stå emot det trycket för så som det ser ut i Allsvenskan så är dom lagen med kontinutet dom som lyckats bäst, Kalmar och Elfsborg.

Jag tittade på Elfsborg - Hammarby igår inget av lagen imponerade särskilt mycket tycker jag och jag fick en fundering på hur bra jag hade kunnat bli om jag verkligen satsat. Jag var en av Gotlands 16 mest lovande i 15-16-årsåldern och jag ska inte säga att jag inte satsade för det gjorde jag men jag hade kunnat satsat mer. En av spelarna som var med i Gotlandslaget då, Alexander Gerndt spelar nu i Gefle i Allsvenskan och han var inget specillt då men han satsade allt på fotboll. Jag tror ändå att jag inte skulle ha blivit något för jag har inte vinnarskallen på rätt sätt för att bli något. Jag underskattade mig själv mycket när jag spelade och när jag trodde på mig var jag som bäst. En grej som jag kommer ihåg att jag gjorde som var så jävla snygg var när mina tränare trodde på mig som mittback och jag var sista man och det kom en långboll mot mig, jag var sista gubbe mellan mig och det egna målet och det kom en anfallare som försökte nå bollen. När bollen kom tog jag ned den och med samma tillslag tunnlade jag den rusande anfallaren. Det är något jag kan leva på än idag när jag av lathet lagt skorna på stand by på hyllan.

Nu har jag fått 16 nya ord som ska sökmotorsoptimeras på svenskaspel.se så jag ska skriva en text om varje ord. Två av orden var damfotboll och damallsvenskan. Alla andra ord är svåra att hålla nere till 150 - 200 ord för att jag vill skriva mer men med dessa två ord är det svårt att få ihop något vettigt. Om jag skulle skriva som man borde göra om damfotboll skulle det låta ungefär så här:

Damfotboll är kvinnors motsvarighet till sporten fotboll. Formatet är detsamma men i övrigt är de ljusår ifrån varandra, det damfotbollen inte har i snabbhet tar de igen på att vara otekniska. Och så vidare.

Nu skulle det nog bli ett jävla liv från folk som nog aldrig tittat på damfotboll att det inte är rätt att klanka ner på kvinnor. Då är det ju en sak som jag vill klargöra, jag klagar inte för att det är kvinnor som spelar, jag hade klagat precis lika mycket på herrar som spelar fotboll om de hade varit lika dåliga. Men för att slippa livet så får jag ljuga eller åtminstone inte säga hela sanningen i texterna om damfotboll och damallsvenskan.

I övrigt så rekommenderar jag att ta en lyssning på Röyksopps nya, riktigt bra. Den finns på Spotify om man vill hålla låg profil så här när Ipred-lagen snart träder i kraft.

Ikväll är det final i Let's Dance (äntligen tar det slut) och hur syns det på Svenska Spel? Jo så här:

Och vem har skrivit texten till den? Jo jag. Inte så svårt men i alla fall. Det stod först vem tar hem glasskon men jag ändrade utifall att fler gör som jag och läser glass-kon.

Det är svårt att lära katter konster men det måste vara ännu svårare att få in kunskap i deras små hjärnor. Min katt vet i alla fall att fiskar hör hemma i vatten.

Idag gjorde jag ett test på Facebook om vilken i babapappafamiljen jag är. Jag blev Barbabok. Barbapappa väcker roliga minnen från min barndom. Det var så att när jag var liten så lurade mina syskon, eller antagligen mina bröder i mig att den svarta lurviga hette Barbabajs. Jag vet inta vad han heter på riktigt så han heter fortfarande Barbabajs för mig.

Annars så är det idag min sista dag som 22-åring. Jag fick nog inte så mycket vettigt uträttat som 22-åring kanske snarare tvärtom men jag vet inte. För er som inte köpt present till mig än och inte vet vad ni ska köpa så vill jag ha en dator eller den här boken. Annars så tycker jag mest att man märker att åren går för att man kan säga att saker hände för X år sen och få det att låta som att det är längesen. Till exempel var det 3 år sen jag var i Valencia, 4 år sen jag tog studenten, 7 år sen jag spelade i Gotlandslaget och blev åttonde bästa distrikt, 8 år sen jag spelade Dana Cup och var den enda som gjorde mål på Necaxa i hela turneringen, 9 år sen jag flyttade till Gotland och 10 år sen mina fötter slutade växa. Om jag tycker det är jobbigt nu tänk vad jobbigt det kommer bli om 10 år när det är ännu längre sen. Jag vill inte bli äldre! Jag trivdes bra när jag var 19 och hade allt förspänt.

Som 23-åring så får jag i alla fall en utbildning och förhoppningsvis mitt första riktiga jobb och det kan ju bli skitroligt om allt går som det ska. Osäkerheten är lite läskig bara speciellt eftersom jag känner mig själv som en person som är dålig på att planera och ta tag i saker.

Nu var det ett tag sen sist, har varit halvfullt upp så jag har inte tagit mig tid att skriva.

Sen senast jag skrev så har min dator pajat (sitter vid mors och skriver nu), jag har klippt mig själv som mamma fick rätta till efter, jag har fått utskällning av Tomas Axelsson för att han tyckte att jag uppträdde nonchalant vid uppsatsseminariet. Det gjorde han i och för sig med en viss rätta men det var mer teknikstrul i kombination med lathet som fick min uppsats att verka sämre än den egentligen är och inte att jag är nonchalant.

Nu är jag tillbaka i praktikvardagen igen och det är både kul och skönt. Jag hoppas att dom inser snart att dom inte klarar sig utan mig och erbjuder mig ett jobb. Tror copywriter passar mig bra, jag gillar att skriva men jag vill göra det kort. Det är därför det går som det går med uppsatsen för jag tröttnar på att skriva efter jag skrivit en sida och jag tröttnar verkligen på att kontrolläsa efter en sida, så jag har inte själv läst min egen uppsats från början till slut i ett svep än. Ska göra det någon gång så att jag vet vad den handlar om så att jag kan göra dom rätta ändringarna.

Den 12e mars är en stor dag, för 95 år sen grundades den finaste av alla föreningar, Djurgårdens Idrottsförening. Inte nog med det så för 30 år sen så började SVT med text-TV. Så två av de historiskt sett viktigaste händelserna har hänt den 12e mars.

Såg precis på Hype, ganska tråkigt var det för dom snackade modevecka i Paris som jag tycker är ganska töntigt men dom hade med en kort kort grej om den mest felsjungna svenska låten och det är roligt:

Idag visar sig Gotland från sin vackraste sida. Det är nollgradigt regnar men det är inget vanligt regn för det har maskerat sig så att det för det otränade ögat ser ut som snö. Dessutom blåser det isande vindar så att det känns som det är minus 30 grader.

Nog om det. Nu har jag lämnat min första synliga avtryck på Svenska Spel. Texterna som jag skrivit för att få fler träffar i sökmotorer ligger nu ute på hemsidan. Det finns ännu inga länkar till dom så man måste ha dom rätta url:en för att se dom. Dom ligger i alla fall här, här, här, här, här, här, här, här, här, här och här. Jag fick dessutom lära mig att lägga upp dom helt själv. Inom en snar framtid kommer det också upp texter om hur det ligger till i dom allsvenska klubbarna.

Igår fick svenska foket tillbaka lite av min tro när de röstade Caroline af Ugglas till final i Melodifestivalen, den enda av 32 bidrag som visar någon sorts känsla. Den här nyvunna tron som jag fått på svenska folket kommer antagligen att försvinna nästa lördag när den låten kommer sist i finalen. För övrigt så tycker jag det säger ganska mycket om det svenska folket att den internationella juryn valde en låt till final som svenska folket hade typ sist i delfinalen den deltog i.

Efter melodifestivalen igår så gick det en brittisk thriller och dom brukar ju kunna vara ganska bra. Det var väl den här också men det var Richard Coyle som speade huvudrollen. Han har tidigare spelat Jeff i Coupling så ta honom på allvar var inte det lättaste, kom på mig själv hela tiden med att inte koncentrera mig på TV:n och istället tänkte på roliga Jeff-saker. Jag har märkt att jag gör samma sak med hela det danska språket också efter det här:

En gång för några år sen så hade tidningen Land en artikel om fula ortsnamn. Själv tycker jag att Barva är bland de fulaste ortsnamnen som finns och det gör jag nog tillsammans med alla som går eller har gått låg- och mellanstadiet på Kjula Skola. En kort sammanfattning av rivaliteten mellan Kjula och Barva för er som inte är insatta: Kjula är en bra skola alla som går där är fina människor. I Barva skola däremot är alla dumma i huvudet och ser ut som om deras föräldrar är syskon. Så var det i alla fall på min tid.

Nu kom jag in lite på ett sidospår. Det fulaste ortsnamnet som Land hade hittat var Kräkångersnoret, vilket är ganska fult måste jag medge. Dessvärre så hade orten bytt namn så nu kan man bara prata om kräkångersnoret när man har det där snoret i näsan efter man har kräkts och ångrat det.

När mamma frågade om jag ville gå på bio följt av jag bjuder behövde jag inte tänka efter särskilt länge. Män som hatar kvinnor såg vi för den hade mamma hört skulle vara och hon har dessutom läst boken. Det har inte jag så jag visste inte vad jag hade att förvänta mig. Det var en bra film, lite annorlunda mordgåta sådär. Beck kan slänga sig i väggen, han var med förresten, Peter Haber alltså tillsammans med hela svenska skådespelareliten som verkar ha slagits för att få en roll hur liten den än må vara.

Nu får det kanske bli till att läsa andra och tredje boken så jag får veta hur det går.

Kan väl vara dags att skriva något här nu. Har inte så mycket att skriva om bara, har inte kommit upp någon intressant fundering eller iaktagelse i mitt huvud på senaste tiden.

Börjat praktiken har jag gjort. Bra blir det nog, skriver texter som ska innehålla ett ord så många gånger som möjligt för att den ska komma högt på träfflistan på google. Det är det nya sättet att marknadsföra sig på.

Ikväll ska jag se på Musikministeriet och jag hoppas mamma fixar semlor för det ska man ha på tisdagar i den här familjen. Så de så.

17. Neil Young - Hey Hey My My (into the black)

På Grammisgalan 2001, måste det varit startades en mini-beaf mellan Magnus Uggla och Håkan Hellström. Uggla menade att Håkan inte skulle finnas kvar så länge. Håkan sa då i tacktalet till någon av sina grammisar: "Better to burn out than fade away". Det citatet är taget från Neil Youngs låt My My Hey Hey (out of the blue) som inte är lika bra som denna låt tycker jag men det är ett roligt citat.

Här är den:
 

18. Detektivbyrån - En annan typ av disco

Detektivbyrån tog det lång tid innan jag tog mig tid att lyssna, har vetat i flera år att dom ska vara bra och när nya skivan Wermland hyllades i min närhet kunde jag inte stå emot längre och det var tur. Det är svårt att sitta still till den här låten. Ingen text man behöver analysera heller.

Här är den:


19. Mates Of State - Think Long

Första gången jag hörde den här låten var när jag bodde i Valencia. Den var med på den brända skiva som jag fick på posten av Magnus till min 20-årsdag. Det var fel på en låt på skivan och det var den här så den hackade ganska mycket men jag lyssnade på den ändå och det byggdes upp en förväntan på den ohackad och den var bättre när den inte hackade. Den fick mer djup liksom.

Här är den:


20. Sigúr Rós - Vidrar Vel Til Loftárása

Den här låten har det skrivits om mer än en gång i denna blogg och kommentarer om den är överflödiga. Väldigt vacker!

Här är den:

13. Hidden Cameras - Ban Marriage

Den här låten var med på en mini disc som min bror Erik spelade in åt mig. Det kan ha varit 2003 kanske men det kan lika gärna vara 2002 eller 2004. Väldigt bra låt i alla fall och Hidden Cameras är bland det bästa jag sett live. Inte många andra som har sån energi och lyckas överföra den till publiken trots att den inte hört alla låtar

Här är den:


14. Regina Spektor - Fidelity

Regina Spektor upptäckte jag på Musikbyrån, kommer inte riktigt ihåg vad dom pratade om men det var något som passade in på henne tydligen. Jag fastnade snabbt för den här låten som är en väldigt mysig låt. En låt som jag nog kommer koppla till Falun i framtiden.

Här är den:


15. Håkan Hellström - Ramlar

Håkan kan vara den viktigaste artisten i mitt liv. Han släppte första skivan i samband med att jag flyttade till Gotland. Jag var 14 år och vilsen och väldigt mottaglig för hans musik och kände igen mig väldigt mycket i hans texter. Ända sedan dess har han följt med mig. Han har tappat lite på vägen men han är fortfarande bra och Ramlar är bara en av många väldigt bra låtar han har gjort.

Här är den:


16. Smashing Pumpkins

Om Nirvana var Eriks favoritband på 90-talet så var nog Magnus Smashing Pumpkins. Det är i alla fall de två banden som jag kommer ihåg mest från början av 90-talet. Smashing Pumpkins musik håller bättre idag även om det nya dom gör inte är så bra. Det jag gillar mest med denna låt är trummorna. Det blir så triumferande i refrängen och den användes i reportaget om Stefan Holms OS-guld i Aten. Bra video är det också

Här är den:

River av ett par stycken nu.

9. The Hives - Hate To Say I Told You So

Året var 2000, jag hade precis flyttat till Gotland. Jag hade också börja upptäcka musik på egen hand. The Hives upptäckte jag till största delar själv, kan ha varit lite påtryckningar från flera syskon. Det är en låt som jag alltid kommer igång till och en låt som är rolig och lätt att sjunga med i. Det har skrikits med i den på många fester, framför allt på gymnasiet.

Här är den:


10. The Beatles - I am the Walrus

The Beatles sägs vara det bästa bandet genom tiderna, det kan kanske stämma. Det är ju dock svårt att jämföra musik sådär. Det man med all säkerhet kan säga är att dom har influerat mycket av dagens musik. I am the Walrus tycker jag är deras bästa och jag vet egentligen inte varför, antagligen något från barndomen.

Här är den:


11. Belle & Sebastian - Seeing Other People

Ett band som Magnus kommit hem med och fått mig att lyssna på. Väldigt bra dessutom. Skön låt!

Här är den:


12. Familjen - Det snurrar i min skalle

Det tog för lång tid innan jag började gilla den. Tror jag lyssnade på den vid fel tillfällen till en början men när jag väl bestämde mig för att sätta mig ner och ge den en ärlig chans så fastnade jag hårt. Det finns ingen låt som är i närheten av att vara så här bra som funkar på dansgolvet har jag märkt när jag varit DJ även folket som är dumma i huvudet och tror att R 'n' B är den bästa musiken kan dansa till den.

Här är den:

7. Markus Krunegård - Jag är en vampyr

Svensk pops kronprins, och då räknar jag Håkan Hellström som kungen. Jag tycker dock att Krunegård är bättre just nu, han tar liksom vid där Håkan inte klarar av att vara Håkan längre. Den här "Låt den rätte komma in"-inspirerade låten är toppen på en fantastisk skiva som var enda ljuset för mig sommaren 2008 som annars var ganska jobbig. Låten är som en enda lång refräng och överlägset 2008 års bästa låt enligt mig men svenska folket och E.M.D. kanske tycker annorlunda.

Här är den (bra video förövrigt, "Big in Japan-Jens" som regisserat):




8. My Bloody Valentine - Only Shallow

Den här låten har jag länge sagt att det är världens bästa låt. Det är det kanske också men det är svårt att säga tycker jag. Det är indiepop från innan Broder Daniel och Fucking Åmål gjorde indie till mainstream i Sverige. Jag är väl egentligen för ung för att lyssna på My Bloody Valentine men som tur är har jag en äldre bror vid namn Magnus som ofta nämns i dessa sammanhang

Här är den (live):

5. The Knife - Silent Shout

The Knife är ett av de senare banden som Magnus kom hem med och jag började lyssna på. Det var precis innan jag började hitta egen musik. The Knife har under senaste tiden varit, i mitt tycke Sveriges bästa band. Deep Cuts och Silent Shout är skivor som alltid kommer vara bland det bästa svenska någonsin gjorda. Det hade nästan kunnat vara vilken The Knife låt som helst som hamnade på skivan men jag tycker att Silent Shout är en låt som håller i alla situationer och nästan blir bättre för varje gång.

Här är den:


6. David Bowie - Life On Mars

Den här låten behöver man inte säga så mycket om. Den talar liksom för sig själv. Det som är kul är att texten egentligen bara är blaha blaha men låten skapar ändå en viss känsla. Fast "It's on america's tortured brow that Mickey Mouse has grown up a cow" är en fantastisk textrad.

Här är den:

Jag kom på att om varje låt ska få varsitt inlägg så blir det ett gäng inlägg så jag betar av några stycken varje gång istället.

2. Kraftwerk - The Model

Ett av musikhistoriens allra största band eller åtminstone inspirationskälla. Den elektroniska musikens urfader kan man nog säga. Det var såklart Magnus som fick mig att lyssna på dom precis som all annan musik jag lyssnat innan 2000-talet. Han kom med deras "The Mix" och det är någon slags robot på omslaget. Jag var då så liten att jag trodde på allt jag såg på bilder så jag trodde att Kraftwerk bestod av robotar och det var ju coolt. "The Model" är med på skivan "Man Machine" som är en väldigt bra skiva.

Smakprov:
 

3. Pixies - Debaser

Låten som gett namn till Sveriges kanske mest kända klubbkedja. Vet inte om jag har så mycket personlig relation till den egentligen. Det är bara en låt som jag aldrig tröttnat på trots hundratals lyssningar. Jag förstår att dom valt den här låten till att namnge klubbkedjan för det är den optimala poplåten.

Smakprov:


4. Elliot Smith - Waltz #2

En av många artister som dog för ung. Han hann dock förbi 27 och hann bli 34 innan han dog av två knivhugg i bröstet som man inte riktigt vet om han gjort själv eller inte. Många bra låtar har han gjort men den här är min favorit. Det var någon gång på högstadiet jag fastnade för den och om jag någon gång gifter mig och ska vara så traditionell att jag ska dansa vals så SKA det vara till den här låten.

Smakprov:

Jag har varit dålig på att skriva i min blogg på senaste och det är mestadels för att jag inte kommer på något att skriva om när jag har tid.

Min öde ö-skiva var uppskattat av Jocke i alla fall. Jag tänker nu att den lämnar lite osagt. Varför har jag valt just dom låtarna? Jag tänkte nu därför ägna ett inlägg till varje låt där jag förklarar min relation till den.

Först ut:

1. Red House Painters - Medecine Bottle

Red House Painters är som så många andra band som jag lyssnar på min bror Magnus som introducerat mig för. Jag vet inte exakt när det var men jag var inte gammal och det var inte den här låten jag tyckte bäst om då utan det var en som heter "Lord Kill The Pain", som för övrigt inte alls är bra. Jag tror att det var först på högstadiet som jag började gilla den här låten. Det var någon gång då jag började gilla musik med lite djup också. Jag får också starka associationer till Final Fantasy VII eller IX när jag hör den så jag måste ha lyssnat på den mycket samtidigt som jag spelade det.

Här är den för er som vill höra:

Musikministeriet är mitt nya favoritprogram. Vad jag vet så har det gått ett tag men jag fick nyligen upp ögonen ordentligt för det. Det är oftast väldigt intressanta saker som tas upp.

I senaste avsnittet så pratade de om att barn inte gillar den musik som vuxna tror/vill att de ska göra och sen intervjuade de Markoolio som siktade på en målgrupp i 20-25 årsåldern men den missade han med ungefär 15 år. Ganska roligt.

Det som dock var roligaste i programmet var att de hävdade att Rick Astley och Kylie Minogue är samma person. Man kan se bevis på det om man höjer Ricks röst sex halvtoner eller sänker Kylies med lika många. Så här blir resultatet:

Skrämmande