Barbapappa
Idag gjorde jag ett test på Facebook om vilken i babapappafamiljen jag är. Jag blev Barbabok. Barbapappa väcker roliga minnen från min barndom. Det var så att när jag var liten så lurade mina syskon, eller antagligen mina bröder i mig att den svarta lurviga hette Barbabajs. Jag vet inta vad han heter på riktigt så han heter fortfarande Barbabajs för mig.
Annars så är det idag min sista dag som 22-åring. Jag fick nog inte så mycket vettigt uträttat som 22-åring kanske snarare tvärtom men jag vet inte. För er som inte köpt present till mig än och inte vet vad ni ska köpa så vill jag ha en dator eller den här boken. Annars så tycker jag mest att man märker att åren går för att man kan säga att saker hände för X år sen och få det att låta som att det är längesen. Till exempel var det 3 år sen jag var i Valencia, 4 år sen jag tog studenten, 7 år sen jag spelade i Gotlandslaget och blev åttonde bästa distrikt, 8 år sen jag spelade Dana Cup och var den enda som gjorde mål på Necaxa i hela turneringen, 9 år sen jag flyttade till Gotland och 10 år sen mina fötter slutade växa. Om jag tycker det är jobbigt nu tänk vad jobbigt det kommer bli om 10 år när det är ännu längre sen. Jag vill inte bli äldre! Jag trivdes bra när jag var 19 och hade allt förspänt.
Som 23-åring så får jag i alla fall en utbildning och förhoppningsvis mitt första riktiga jobb och det kan ju bli skitroligt om allt går som det ska. Osäkerheten är lite läskig bara speciellt eftersom jag känner mig själv som en person som är dålig på att planera och ta tag i saker.
Annars så är det idag min sista dag som 22-åring. Jag fick nog inte så mycket vettigt uträttat som 22-åring kanske snarare tvärtom men jag vet inte. För er som inte köpt present till mig än och inte vet vad ni ska köpa så vill jag ha en dator eller den här boken. Annars så tycker jag mest att man märker att åren går för att man kan säga att saker hände för X år sen och få det att låta som att det är längesen. Till exempel var det 3 år sen jag var i Valencia, 4 år sen jag tog studenten, 7 år sen jag spelade i Gotlandslaget och blev åttonde bästa distrikt, 8 år sen jag spelade Dana Cup och var den enda som gjorde mål på Necaxa i hela turneringen, 9 år sen jag flyttade till Gotland och 10 år sen mina fötter slutade växa. Om jag tycker det är jobbigt nu tänk vad jobbigt det kommer bli om 10 år när det är ännu längre sen. Jag vill inte bli äldre! Jag trivdes bra när jag var 19 och hade allt förspänt.
Som 23-åring så får jag i alla fall en utbildning och förhoppningsvis mitt första riktiga jobb och det kan ju bli skitroligt om allt går som det ska. Osäkerheten är lite läskig bara speciellt eftersom jag känner mig själv som en person som är dålig på att planera och ta tag i saker.
Kommentarer
Trackback
