Kalle

Nu har det nästan gått en vecka sen jag var på Winnerbäck så det kan vara dags att reflektera över det. Huvudakten (Winnerbäck alltså) var helt okej, han kan spela och sådär men det blev aldrig något mer än bra tycker jag, det tog nästan en timme innan det kom igång också, hade det inte varit för stämningen med ringmuren i bakgrunden och en nedåtgående sol så hade det nog varit lite långtråkigt. Som tur var för Lasses skull så hade han tre väldigt bra förband och dessutom en hyffsad comedy act. Det var Cissi & Nour som var först ut, det var inte det roligaste jag sett men jag och Anders (systerns pojkvän) konstaterade att det inte var som revy i alla fall där man vet vad det är som ska vara roligt men man skrattar inte.

Efter det så var det Emil Jensens tur, jag har inte hört mycket av honom så när han var hur bra som helst blev jag positivt överraskad. Hans mellansnack var det bästa jag någonsin hört men han har ju trots allt varit svensk mästare i poetry slam. En av höjdpunkterna var när han konstaterade att han verkligen går av för hackor och började ta död på klyschor genom att säga att om själv är bästa dräng så är han hellre en skitdålig dräng, om ensam är stark så är han hellre svag och om ensam står stark så ligger han hellre ner med någon annan.

Trots ett väldigt bra framträdande från Emil Jensen så nådde han inte upp i Markus Krunegårds standard. Han var otroligt bra och väldigt indie. Det var synd bara att de 4500 som var där inte fattade att det inte skulle bli bättre än så den kvällen och höll på med annat. Det var endast tre rader framme vid scenen och en av dom raderna hade nog redan då intagit första raden till Lasses spelning. Efter den spelningen så var man på g så en spelning med Miss Li då passade bra. Sen visste man att det bästa på kvällen hade varit och att en kille som blir mer och mer Ulf Lundell skulle göra en spelning som skulle kunnas ge som ett exempel på en mainstream spelning

Jaha det var det det.

Om det skulle anordnas en pungkrosstävling där deltagarna är olika bollar så vet jag vilken som skulle vinna. Det skulle inte vara pingisbollen, även om en smash på pungen kan göra lite ont så händer det ju dock inte så ofta. Samma sak gäller ju också badmintonbollen om den nu trots sitt utseende får vara med i tävlingen. Det finns också bollar som är väldigt bra pungkrossar i dom rätta situationerna som fotbollen när man springer längs kanten och man lyfter och sträcker på benet för att täcka inlägg då blir det liksom öppet mål, basebollar är nog ganska bra också om slagmannen får rätt träff på bollen. Dock finns det nog ingen boll som slår den amerikanska fotbollen om kastet blir lite, lite för kort (som det ofta blir) så går den rakt mot pungen och om man då inte är så bra på att ta emot bollen heller så är det kört. Den bollen är ju liksom formad för att krossa också. Det är en ond boll helt enkelt.

Den här veckan är Visby fullt av stockholmare och det är inte vilka stockholmare som helst utan det är sådana stockholmare som hänger på stureplan. Förra veckan var dom i Båstad och den här veckan kommer dom hit och dreggar. Jag har inget emot turister på Gotland, det är ju det den mesta av Gotlands intäkter kommer av men just den här veckan är turisterna lite värre än vanligt. Om man gått ett helt liv och pappa har betalat allt så blir man inte så sympatisk och man tänker inte på att när mamma inte är med så ligger skräp kvar där man lägger det, på stureplan kan det funka för där är alla likasinnade men i Visby finns det "vanligt" folk som blir störda av sånt.

Läste i tidningen här om dagen att dom skulle flytta fram tennisveckan i Båstad en vecka så att den då kommer att krocka med stockholmsveckan i Visby. Det ska bli kul att se vad dom väljer fast det kommer väl bara skjuta på stockholmsveckan för dom kommer ju hit nu för att dom inte har något att göra efter dom varit i Båstad.

Det är ju så jävla typiskt Djurgården anno 2008. Man har spelet i stort sett hela matchen men skapar inga chanser och sen slöpper man in ett mål i slutet av matchen och förlorar. Sopan Martin Ingvarsson gjorde det inte lättare heller när han blåste sönder matchen i IFKs favör. 2-1 målet var misstänkt offside också. Det är tungt att vara djurgårdare nu. Inte som på 90-talet men då visste man att dom åkte upp och ner från säsong till säsong. Nu har man ju blivit bortskämd med tre SM-guld på 00-talet så det är nästan värre ändå.

Dagens citat: "Jones Kusi Asare tar ner bollen som om det var mjukglass som kom emot honom"

Efter att jag läste boken om Håkan Hellström så tänkte jag att jag skulle ladda hem lite visor. Jag har tidigare haft smal kunskap om svenska visor. Jag har kunnat sjösala vals fram till att Rönnerdahl skuttat ur sängen och det är ganska talande för min kunskap om visor trots att mamma spelar både piano och fiol och varit kantor och massa sånt där. Nu har jag dock hunnit lyssnat lite mer och en visa som satt sig lite mer än någon annan är Så länge skutan kan gå. Det är en fantastisk text på den låten. För er som inte kan den utantill så tänkte jag slänga in den här:

"Så länge skutan kan gå,
så länge hjärtat kan slå,
så länge solen den glittrar på böljorna blå,
om blott en dag eller två så håll till godo ändå,
för det finns många som aldrig en ljusglimt kan få.

Och vem har sagt att just du kom till världen
för att få solsken och lycka på färden:
att under stjärnornas glans
bli purrad ut i en skans,
att få en kyss eller två i en yrande dans?

Ja, vem har sagt att just du ska ha hörsel och syn,
höra böljornas brus och kunna sjunga?
Och vem har sagt att just du ska ha bästa menyn
och som fågeln på vågorna gunga?

Och vid motorernas gång
och i fall vakten blir lång,
så minns att snart klämtar klockan för dig sitt "Ding, Dong"!
Så länge skutan kan gå,
så länge hjärtat kan slå,
så länge solen den glittrar på böljorna blå.

Så tag med glädje ditt jobb, fast du lider.
Snart får du vila för eviga tider,
men inte hindrar det alls
att du är glad och ger hals,
så kläm nu i med en verkligt sjusjungande vals.

Det är en rasande tur att du lever, min vän,
och kan valsa omkring uti Havanna.
Om pengarna tagit slut, gå till sjöss omigen
med Karibiens passadvind kring pannan.

Klara jobbet med glans.
Gå i land någonstans.
Tag en kyss eller två i en yrande dans.
Så länge skutan kan gå.
Så länge hjärtat kan slå.
Så länge solen den glittrar på böljorna blå."

Evert Taube kunde han, inga känslor som kommer på en och samma gång och inte ett enda shalalala som utfyllnad.

Jag kom precis ur duschen och duschen är ju ett sånt där ställe där man kan tänka och filosofera ostört på. Den här gången gick tankarna tillbaka till 1999 och Skiftinge Hus, samma skola som Sebastian Larsson (han i fotbollslandslaget)  och "Stina och Fredrik"-Fredrik gick på. Jag gick 7an där innan flyttlasset gick till Gotland.  Jag gick i fotbollsklass till och med.  När man gick i fotbollsklass så förväntades man vara värsta atleten och intresserad av alla sorters idrotter.  Jag var en late bloomer när det gäller fotbollen så jag var inte direkt jättevältränad heller å jag gillar inte så många andra sporter speciellt inte såna som inte innefattar en boll. Så när vi förväntades springa 2,5 mil när skolan skulle gå riksmarschen och förväntades göra en orienteringsbana (sporten som jag hatar mest) under en viss tid så blev inte den 13-åriga jag så jätteglad och om jag inte sjukskrev mig eller sa att jag hade ont så fuskade jag. Det är kanske därför Sebastian Larsson spelar i landslaget och inte jag.

På gymnasiet däremot, när jag mognat lite och vi hade orienteringsdag så satsade jag på det och det resulterade i ett MVG+ så jag kanske ska satsa på en orienteringskarriär istället trots att det är en av världens tråkigaste sporter.

Jag har tänkt på en grej. I filmer och TV-serier när de tvättar så händer det ganska ofta att en röd strumpa hamnar i vittvätten. Hur många äger en röd strumpa? Jag har inte en enda röd strumpa och kan inte vad jag kan komma ihåg säga att jag någonsin haft en röd strumpa. Varför är det så då att det nästan alltid hamnar en röd strumpa i tvätten på TV.

En annan grej som jag tänkt på är hur många prylar en som jobbar i en elektronikaffär måste ha hemma. "Jag har en sån här själv hemma och den funkar perfekt" kan man få höra om varenda pryl i affären. Är det ett bra säljknep om man vet att dom ljuger? För dom kan ju knappast ha 10 olika sorters brödrostar hemma.