Kalle

Efter att jag läste boken om Håkan Hellström så tänkte jag att jag skulle ladda hem lite visor. Jag har tidigare haft smal kunskap om svenska visor. Jag har kunnat sjösala vals fram till att Rönnerdahl skuttat ur sängen och det är ganska talande för min kunskap om visor trots att mamma spelar både piano och fiol och varit kantor och massa sånt där. Nu har jag dock hunnit lyssnat lite mer och en visa som satt sig lite mer än någon annan är Så länge skutan kan gå. Det är en fantastisk text på den låten. För er som inte kan den utantill så tänkte jag slänga in den här:

"Så länge skutan kan gå,
så länge hjärtat kan slå,
så länge solen den glittrar på böljorna blå,
om blott en dag eller två så håll till godo ändå,
för det finns många som aldrig en ljusglimt kan få.

Och vem har sagt att just du kom till världen
för att få solsken och lycka på färden:
att under stjärnornas glans
bli purrad ut i en skans,
att få en kyss eller två i en yrande dans?

Ja, vem har sagt att just du ska ha hörsel och syn,
höra böljornas brus och kunna sjunga?
Och vem har sagt att just du ska ha bästa menyn
och som fågeln på vågorna gunga?

Och vid motorernas gång
och i fall vakten blir lång,
så minns att snart klämtar klockan för dig sitt "Ding, Dong"!
Så länge skutan kan gå,
så länge hjärtat kan slå,
så länge solen den glittrar på böljorna blå.

Så tag med glädje ditt jobb, fast du lider.
Snart får du vila för eviga tider,
men inte hindrar det alls
att du är glad och ger hals,
så kläm nu i med en verkligt sjusjungande vals.

Det är en rasande tur att du lever, min vän,
och kan valsa omkring uti Havanna.
Om pengarna tagit slut, gå till sjöss omigen
med Karibiens passadvind kring pannan.

Klara jobbet med glans.
Gå i land någonstans.
Tag en kyss eller två i en yrande dans.
Så länge skutan kan gå.
Så länge hjärtat kan slå.
Så länge solen den glittrar på böljorna blå."

Evert Taube kunde han, inga känslor som kommer på en och samma gång och inte ett enda shalalala som utfyllnad.