Kalle

Igår såg jag "Looking for Eric". Som Manchester United-fan och med Eric Cantona som stor idol när jag var yngre var jag mer eller mindre tvungen att se filmen när just Eric Cantona skulle vara med i den. En ganska märklig film tycker jag. Till en början var den lite konstig och det var då Cantona var med som mest. Han var liksom psykolog till huvudpersonen i filmen och man fick se massa snygga mål och passningar som han gjort vilket gjorde mig glad. Jag drömde till och med i natt att jag gjorde den passningen som han i filmen sa var hans största ögonblick.

Klipp från filmen när de pratar om stora ögonblick:


Sen helt plötsligt tar filmen en vänding och huvudpersonen får stora problem som han sen löser på ett väldigt roligt sätt.

Annars verkar hösten ha drabbat mig hårt, jag sover halva dygnet och den andra halvan är jag trött och önskar att jag kunde få sova. Jag behöver rutiner!