Fars Dag

Idag är det fars dag. I min familj har vi aldrig gjort någon stor grej av såna högtider som fars och mors dag och namnsdagar och så. Fars dag när jag var liten brukade gå ut på att rita en teckning och sen åkte vi till morfar och fikade, hade morfar tur så kanske jag hade hunnit med en teckning till honom också. Jag var inte speciellt duktig på att rita när jag var liten så det blev inte så bra teckningar. Den där teckningsgrejen var det nog min bror Erik som drog igång kan jag tänka mig. För han var och är grymt bra på att rita och måla. Han var nog bättre på att rita när han var 5 år än vad jag är nu, det behöver förvisso inte säga så mycket men ändå.

Jag har aldrig köpt något till pappa på fars dag och det är nog svårt att köpa present när han fyller år och en julklapp på julafton för han har ju allt han behöver och om han behöver något köper han det själv. Så jag hedrar min kära far med det här blogginlägget istället. Jag har även skickat ett sms för han är på en turné på fastlandet så jag kan inte åka och hälsa på.


Pappa när han somnat i soffan. Det brukar han göra varje kväll runt 21.30

Idag är det också dags för returmöte i det allsvenska kvalet. Det ser inte så ljust ut efter 0-2 i första matchen. Därför har jag börjat vänja mig med tanken att det är stor chans att Djurgården spelar i Superettan nästa säsong och försöker se det positiva i det. För att göra det räcker det med att gå tillbaka 10 år i tiden. Då åkte DIF ur och gjorde sen en stor omorganisering för att sen vinna SM-guld 02, 03 och 05. Så jag börjar se fram emot SM-gulden 2012, 2013 och 2015 redan nu.

Nervpirr

Jag försöker plugga men har stora problem med koncentrationen. Det är nu mindre än en timme kvar till avspark där Djurgården spelar för sin existens i Allsvenskan 2010.

För fem år sen (2002) var det ett liknande pirr. Då hade morfar 80-årskalas så jag kunde inte se matchen där Djurgården hade chans till sitt första guld sedan 1966. Jag kommer inte ihåg så mycket från kalaset mer än att familjen Larsson hade satt ihop en sketch där min kusin spelade morfar och gick genom hela hans liv, det var roligt men det största minnet från den dagen var sms:et från min bror som satt i bilen och letade efter en bortsprungen hund och lyssnade på radion. I sms:et stod det "Det blev guld" eller något liknande.

Sen blev det guld 2003 och 2005 också men då var det fixat innan sista omgången så det var inte samma pirr.

Idag spelar DIF en minst lika viktig match i sista omgången som för fem år sen. Det är nästan mer nervigt nu för även om de inte hade vunnit 2002 så hade det varit en fantastisk säsong med tanke på att de var nykomlingar säsongen innan. Nu har de chansen att rädda en säsong från att vara medioker till att bara vara jättedålig. Nu när Sverige missat VM vill jag inte se DIF i Superettan nästa säsong. Tyvärr brukar DIF ha svårt för Kalmar så jag hoppas att om matchen på Stadion inte går som den ska att Gefle gör sitt jobb på Strömvallen.

RSS 2.0