Kalle

I natt hade jag svårt att somna, ibland ligger jag och tänker för mycket. I natt var det min barndom som kom fram i huvudet och jag kom på att det ofta var speciella ljud runtomkring mig.

När jag var riktigt liten hade jag en leksakstelefon i form av en flodhäst på hjul. Den brukade jag hålla i luren och dra efter mig och då öppnade den munnen och gav ifrån sig ett pip. Leksaken hette Hippotel eller något sånt men jag kallade den för Hippen, som förövrigt min farbror Erland kallas för.

När jag var lite större men fortfarande ganska liten så hade jag fått ett par röda manchesterbyxor som jag sprang runt i. Tydligen så måste jag sprungit ganska tätt med mina ben när jag var liten för resten av familjen kunde höra när jag var på väg för att det lät "wurt wurt wurt" när jag kom.

När jag var ännu lite större så upptäckte jag ett nytt sätt att gå när man är barfota och det var att liksom snärta fotsulorna i golvet så att det blev ett "splatt" så det höll jag på med ett tag.

Nu har jag lagt av med alla ljud som tidigare följt mig runt förutom när det är väldigt tyst och jag går i trappor för då kan man höra ett knaster i mina knän men det är ofrivilligt och säkert inte bra.