Idiocracy
Rubriken är en titel på en film där en kille blir nerfryst och vaknar upp i framtiden och märker att världen har blivit mycket dummare och detta på grund av att det är dom som är dumma i huvudet som skaffar barn och dom smarta satsar på karriären och när dom ska skaffa barn är dom inte längre fertila.
Varför skriver jag nu om detta? Jo för igår bevisade större delen av svenska befolkningen att dom är efterblivna. Det jag tänker på är att E.M.Ds Jennie let me love you blev 2008 års bästa låt på Grammisgalan igår. Folk ska aldrig få vara med och bestämma när man ska prisa insatser inom musik, inte i någon annan konstform heller för den delen för då blir det inte rätt som vinner. Den enda gala jag kommer på nu på rak arm som bara har en jury är Guldbaggegalan och det är helt rätt. Visserligen kanske man kan tycka att en jury också väljer fel men då är det i alla fall en kunnig elit som väljer och dom har då antagligen tänkt igenom ganska noga vilka dom väljer. Inte som svenska folket som slänger sig på telefonen och röstar fram den sämsta av dom nominerade till årets låt. Som tur är får inte folket vara med och nominera till dom andra priserna för då hade det nog sett annorlunda ut. Där kunde inte folket inte förstöra på samma sätt, då kunde dom inte ens få Kent att vinna över Soundtrack of our lives i årets grupp även om Kent inte skulle vara helt fel. Folket jämnade ofta ut efter att juryn försökt få Kleerup att vinna allting, juryn gillar tydligen hans melodi som han hittat och använt på hela skivan.
Eftersom jag tycker om att tycka så tänkte jag utse egna grammisvinnare, fast bara i dom kategorierna som jag har någon koll på:
Årets låt: Markus Krunegård - Jag är en vampyr (den är given)
Årets album: Markus Krunegård - Markusevangeliet (den var inte ens nominerad trots att det är en fantastisk skiva)
Årets Live-akt: Håkan Hellström (har ju inte sett alla live 2008 men av dom jag sett vinner han)
Årets nykomling: Markus Krunegård (han känns inte som en nykomling men det är han ju trots allt som soloartist så han får även detta pris)
Årets kvinnliga artist: Frida Hyvönen (det är en svår kategori för det finns många bra kvinnliga artister eller åtminstone min vinnare, Hello Saferide och Anna Ternheim är helt okej men Frida Hyvönen får min grammis)
Årets manliga artist: Markus Krunegård (Det blir lite tjatigt men har man varit bäst 2008 så ska man ha dom flesta)
Årets grupp: Soundtrack of our lives (även rätt igår, jag ger den till dom för att dom kanske är Sveriges mest underskattade band)
Årets kompositör: Den som komponerat Detektivbyråns skiva (Vet inte vem som gjort det men det är en jättebra instrumental skiva)
Årets textförfattare: Markus Krunegård
Det var mina grammisar, det blev väldigt enahanda och en artist som inte fick en enda på den riktiga skulle gått hem med fem stycken om jag skulle fått bestämma.
Till sist vill jag bjuda på min årets kompositör: "En annan typ av disco" som jag för närvarande lyssnar sönder och samman:
Varför skriver jag nu om detta? Jo för igår bevisade större delen av svenska befolkningen att dom är efterblivna. Det jag tänker på är att E.M.Ds Jennie let me love you blev 2008 års bästa låt på Grammisgalan igår. Folk ska aldrig få vara med och bestämma när man ska prisa insatser inom musik, inte i någon annan konstform heller för den delen för då blir det inte rätt som vinner. Den enda gala jag kommer på nu på rak arm som bara har en jury är Guldbaggegalan och det är helt rätt. Visserligen kanske man kan tycka att en jury också väljer fel men då är det i alla fall en kunnig elit som väljer och dom har då antagligen tänkt igenom ganska noga vilka dom väljer. Inte som svenska folket som slänger sig på telefonen och röstar fram den sämsta av dom nominerade till årets låt. Som tur är får inte folket vara med och nominera till dom andra priserna för då hade det nog sett annorlunda ut. Där kunde inte folket inte förstöra på samma sätt, då kunde dom inte ens få Kent att vinna över Soundtrack of our lives i årets grupp även om Kent inte skulle vara helt fel. Folket jämnade ofta ut efter att juryn försökt få Kleerup att vinna allting, juryn gillar tydligen hans melodi som han hittat och använt på hela skivan.
Eftersom jag tycker om att tycka så tänkte jag utse egna grammisvinnare, fast bara i dom kategorierna som jag har någon koll på:
Årets låt: Markus Krunegård - Jag är en vampyr (den är given)
Årets album: Markus Krunegård - Markusevangeliet (den var inte ens nominerad trots att det är en fantastisk skiva)
Årets Live-akt: Håkan Hellström (har ju inte sett alla live 2008 men av dom jag sett vinner han)
Årets nykomling: Markus Krunegård (han känns inte som en nykomling men det är han ju trots allt som soloartist så han får även detta pris)
Årets kvinnliga artist: Frida Hyvönen (det är en svår kategori för det finns många bra kvinnliga artister eller åtminstone min vinnare, Hello Saferide och Anna Ternheim är helt okej men Frida Hyvönen får min grammis)
Årets manliga artist: Markus Krunegård (Det blir lite tjatigt men har man varit bäst 2008 så ska man ha dom flesta)
Årets grupp: Soundtrack of our lives (även rätt igår, jag ger den till dom för att dom kanske är Sveriges mest underskattade band)
Årets kompositör: Den som komponerat Detektivbyråns skiva (Vet inte vem som gjort det men det är en jättebra instrumental skiva)
Årets textförfattare: Markus Krunegård
Det var mina grammisar, det blev väldigt enahanda och en artist som inte fick en enda på den riktiga skulle gått hem med fem stycken om jag skulle fått bestämma.
Till sist vill jag bjuda på min årets kompositör: "En annan typ av disco" som jag för närvarande lyssnar sönder och samman:
Kommentarer
Trackback