Lugnt

Om sju öl, en whiskey och lite gin är att ta det lugnt så ser jag fram emot att se den gången jag verkligen tar i och festar

OS och kronprins

Nu kan det väl vara på tiden att skriva lite igen.

OS är i full gång, svenskarna försöker vara så svenska dom kan genom att vara sämst när det gäller och det gör att OS börjar bli lite långtråkigt. Och om dom inte klarar av att vara dåliga själva så blir dom bortdömda som Ara Abrahamian blev. Jag förstår att han blev förbannad och inte ville ha en bronsmedalj när han borde få ha brottats final och haft chans till guld. Efter han "utbrott" läste jag att det var tal om att stänga av honom på livstid. Det tycker jag är helt sinnessjukt att han som visar hjärta och vägrar underkasta sig dom korrupta domarna skulle få en livstids avstängning när en idrottare som manipulerar naturen och knaprar i sig otillåtna preparat bara blir avstängd i två år. Dom kan alltså till och med vara med i nästa OS. SVTs krönikör Jonas Karlsson är inte alltid jättebra men en sak har han en bra poäng i och det är att om man åker fast för dopning i ett OS så borde man bli avstängd på livstid från alla olympiska spel. Jag tycker också att om man åker fast för dopning så ska alla ens rekord suddas ut, vad är det som säger att han/hon inte var dopad ett tag innan dom åker fast? Om jag får igenom mitt förslag så har vi en svensk världsrekordhållare i höjdhopp (Patrik Sjöberg 2.42 för er som inte visste)

I övrigt tycker jag det är synd att Markus Krunegårds Jag är en vampyr är så jävla bra för det gjorde att jag bara lyssnade på den först och det tog längre tid innan jag tog in hela skivan (som är det bästa svenska på länge tänkte jag skriva men jag kom på att Säkert!s skiva inte var allt för länge sen). Det är en otroligt bra skiva och jag skulle vilja sticka ut hakan och säga att han tar vid där Håkan Hellström inte riktigt klarar av att vara den han var på Känn ingen sorg... Jag är ett stort Håkanfan så jag säger inte alls att Håkan är dålig men han är inte den han har varit men att Krunegård lyckats få mig att känna igenkänning i musiken som jag gjorde till Känn ingen sorg... och Kolikbarn men inte gör till För sent för Edelweiss. Man kanske kan säga att jag vuxit ifrån Håkan eller snarare att han vuxit ifrån mig. Han är fortfarande min svenska favoritartist och hans musik är jättebra men den går inte in i hjärtat på samma sätt längre. Förhoppningsvis så kan han hitta tillbaka men gör han inte det så är Markus Krunegård en mycket värdig kronprins, synd bara att han har Laakso att tänka på också.

RSS 2.0